Lite Elisabeth Wiechel från tidigare nr. av Miljömagasinet
Ja då har jag hjulat kring i jul. Kvällens middag var lite intressant eftersom jag och Elisabeth Wiechel tidigare chefredaktör på Miljömagasinet diskuterade lite media och miljörörelse - då och nu. Så jag letar väl reda på en av Elisabeths många artiklar genom åren. Tänkte att amalgam kan väl vara ett tema nog så intressant i jul med knäck och knäckta fyllningar.
14 april 2000
| Ledare: Tandröta |
Amalgamenheten i Uppsala är stängd, skrev vi i Miljömagazinet nr 14. De läkare som har bedrivit verksamheten på Amalgamenheten sedan 1990 är av den uppfattningen att orsaken till avvecklingen efter tio års drift är komplicerad och har snarare med eventuella, framtida skadeståndskrav att göra. I klartext kan man säga att det finns något ruttet i hela historien, om detta stämmer. Det är en eftergift mot de amalgamöverkänsliga att det över huvud taget har bedrivits vård och även forskning runt det problem som experterna på socialstyrelsen så lätt viftar bort som strunt, inbillning och psykiska problem. De elöverkänsliga möts av ungefär samma attityd. Det är märkligt med tanke på hur många gånger myndigheternas experter har fått backa i giftfrågor. När kvicksilverbetat utsäde första gången dök upp som möjligt problem 1956 intygade professorerna att det rörde sig om harmlösa preparat. Det finns oerhört många fler exempel, t ex hormoslyr. Kemikaliefaran har fått annan status numera. Att miljögifter kan anrikas i näringskedjan, lagras i kroppen och har halveringstider är accepterat. Kvicksilver i fisk är inget att leka med och myndigheternas experter varnar, inte minst havande kvinnor. Men när kvicksilver förekommer i tandfyllningsmaterial i munnen uppstår inga risker, anser myndigheterna. Svenska officiella undersökningar tar fasta på hur ofarligt kvicksilver är i plomber, Amalgamenhetens samt utländska undersökningar, både visar och bevisar att fler metaller än kvicksilver kan ge allvarliga biverkningar. Skadeståndsprocesser är ett geschäft i USA. Men utan tvekan har konsumenterna en betydligt större chans att driva hälsofrågor i domstol där än i Sverige. De skadestånd som nu utdöms för tobaksrelaterade dödsfall och sjukdomar är gigantiska och tobaksindustrin i sin helhet går en holmgång mot den amerikanska staten. Den kunskapen, att tobak är skadlig för hälsan, satt mycket långt inne och myndigheterna i olika länder kan inte sägas ha blivit tagna på sängen av den oron. Runt kvicksilver finns framför allt i USA mycket starka ekonomiska intressen hos företag och tandläkare. Detta, menar Amalgamenhetens läkare, är ett dilemma och det är därför de för död och pina inte får komma fram till några resultat som kan peka ut kvicksilver som ett presumtivt miljögift i egenskap av tandfyllningsmaterial. Det skulle kunna leda till skadeståndsprocesser, vida mer kostsamma än någonsin tobaksindustrin kan råka ut för. Därför detta motstånd mot all forskning och alla resultat. Det låter bestickande och det finns ingen anledning att nöja sig med att all amalgamforskning i Sverige läggs ned. Patienterna har dessutom varit nöjda med vården. Ge "immunitet" åt kvicksilverintressena, så att de inte kan stämmas på stora skadestånd, då får vi kanske fortsätta att forska och hjälpa patienter, föreslår Amalgamenhetens läkare. Tanken är god, men så kan det inte gå till. Politikerna i Uppsala har abdikerat i amalgamfrågan, nu måste den upp på riksnivå. Tanden måste dras ut. Elisabeth Wiechel |
