Fritt om hemlösa igen
Det är märkligt hur en tidning som lever på myten om att vilja göra något åt hemlösheten är så öppet besvärade av min kritik. Jag kritiserar inte bara "situation Stockholm" utan alla de som utnyttjar en situation där frågan om hemlöshet används i en annan riktning än den som leder till att hemlösheten upphör.
Jag ser med förundran på all den uppfinningsrikedom som aldrig finns när det behövs istället visar sig när det gäller att försöka tysta mig. Det senaste exemplet på denna oförmåga, att göra något radikalt, var den intervju jag godtroget ställde upp på. Då en inhyrd murvel vid namn Jan Lindström från expressen i en pysmysig ton ges ett två sidor stort utrymme att misskrediterar mig som person istället för att försöka belysa sakfrågan. Vilket unket maktmissbruk. Vem tjänar på det?
I texten varvar man handplockade människor som uttalar sig om mina brister och min oförmåga istället för att tydliggöra min och många andras vilja att finna ett annat förhållningssätt i hemlöshetsfrågan. Jag har försökt vara en kanal för de som hävdar att en bostad är det primära för en hemlös och inte allt detta pseudotjafs kring oväsentligheter. Jag skäms faktiskt å murveln?s vägnar. Hur kan en journalist med så lång erfarenhet låna ut sig till något så simpelt? Och fy på er alla som var inblandade!
Om ni hinner läsa detta. Nu stundar snart crescendot i ?hemlöshetshykleriet? och där finns mycket pengar att tjäna på "utsatta människor".
Tomten hälsar!
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Hur kan det komma sig att Sveriges medborgare så förbehållslöst köper det som landets frivilligorganisationer och socialtjänsten påstår att människor behöver? Dessa organisationer uppehåller sig uteslutande vid de olika diagnoser och symtom som individen uppvisar. Att människor saknar ett tryggt hem att gå till förvandlas i de hjälpandes ögon till en åkomma. En åkomma som bara förvärras för varje dag den drabbade tvingas gå med på de hjälpandes villkor. Tror verkligen Sveriges skattebetalande medborgare att hemlösa individer har särskilda grundläggande behov?
Skiljer sig deras behov sig från en människa med ett hem att gå till? Vid de föreläsningar jag håller brukar jag ställa en fråga till åhörarna: "Om ni blir tvungna att välja bort jobbet eller bostaden, vilket skulle ni välja" På denna fråga har ingen ännu valt bort bostaden vilket jag tar som en bekräftelse på hur viktig den anses vara för vår existens. Har människor som förvägras ett hem inte samma grundbehov? Sveriges medborgare borde känna en djup oro kring det faktum en hemlös missbrukas så systematiskt av de som säger sig vilja hjälpa.
Så som det ser ut i dag utgör den hemlöse en stor inkomstkälla för ett stort antal organisationsmänniskor. Något som bara kan fortgå så länge definitionen hemlös kvarstår. Det finns idag ca 900 organisationer i Sverige inriktade på hemlöshet, dessa sammanslutningar avlönar tillsammans ca 30 000 människor, sen plus alla volontärer de sysselsätter som hjälp åt våra ca 18 000 hemlösa. Så i praktiken blir hjälpen avsedd för våra hemlösa istället en hjälp att sysselsätta redan etablerade människor.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
