Björn Wadström - on all sides

Ask visar intresse för bordellhärvan

Palme och Geijer dementerade allt som stod i artikeln, tillsammans med Stockholms polischef Hans Holmér, Geijers pressekreterare Ebbe Carlsson och Hans Dahlgren på regeringskansliet. Dementin utnyttjade två mindre sakfel i artikeln.

DN godtog dementin och fick betala skadestånd till Lennart Geijer, ett skadestånd som han överlät till ett stipendium om undersökande journalistik.

Staffan Heimerson, redaktör på Aftonbladet, beställde en granskning från Jan Guillou, som avslöjat IB-affären tillsammans med Bratt. Guillou försökte och lyckades få Bratt att röja sin källa. Det var Leif G.W. Persson som arbetade för rikspolischefen, som på en direkt fråga bekräftat för Bratt att det skickats ett PM där Justitieministern ansågs vara en säkerhetsrisk. Aftonbladets ansvarige utgivare Gösta Sandberg avstod från att publicera artikeln.

Nu är äntligen historien uppe för granskning. Det har tagit många år. Jag har funderat på hur jag skall skriva det här inlägget då jag har några perspektiv på historien som kan vara intressanta.

Regeringen borde tillsätta en medborgarkommission för att försöka klarlägga vad som hände. Det säger Per Gahrton apropå prostitutionsanklagelserna. Det är nog det minsta kravet som går att ställa.

Jag skall börja med den s.k. bordellmamman. I den fastighet hon bodde var hon en mycket omtyckt granne. De höga Herrarna som kom på besök störde heller inte grannarna. Tvärtom så var det lite fint. Det här är kanske svårt att förstå idag. Då det begav sig var sexklubbar och bordeller (inklusive narkotikaanvändning) lika vanligt som dagens pizzerior. Det var dessutom lagligt att köpa och sälja sex. Så att historien är sann om att höga Herrar besökt bordellen behöver ingen tvivla på. Jag har själv varit i fatigheten och även talat med någon som bodde där.
Vilka Herrar som varit där skall samhället utreda och offentliggöra NU!

Det andra pespektivet jag vill berätta om är min omedelbara upplevelse när jag fick höra att Palme var skjuten. Jag fick då två mycket snabba bilder i min hjärna. Den ena bilden var just "bordellfastigheten" och den andra bilden var kanoner från bofors. Som du som läser det här kanske kan förstå är detta ingen konspirationsteori eller sanning. Nog har jag haft många funderingar genom åren om vad det var som gjorde att hela mordutredningen blev så märklig. Det är så många gestalter som förekommer både i bordell och mordutredningen...Det behöver inte ha ett dugg med mordet på Palme att göra men nog komplicerar det bilden av utredningen...

Det tredje perspektivet är att oavsett vad som hänt och varför så fanns det barn som blev sexuellt utnyttjade. Det var inte lagligt utan straffbart redan då. Samhället har svikit dessa barn och självklart skall de ha en offentlig ursäkt, upprättelse och ekonomisk ersättning av staten.

Det fjärde perspektivet som för oss alla är det mest allvarliga var att staten klarade av att få tyst både på "det fristående" rättsväsendet och den tredje statsmakten press & media.
Det finns inga bortförklaringar i världen som kan duga för detta svek mot yttrandefriheten. Det finns nog inget media som kan svära sig fri eftersom historien var väl känd bland journalistkåren.

Nu har media möjligheten att återupprätta tilltron till den tredje statsmakten, yttrandefriheten och demokratin. Så ut och gräv nu alla journalister....visa att yttrandefriheten och demokratin håller!



Wikipedia har en rätt bra sammanfattning i ämnet förutom nedanstående länkar till dagens media
Peter Bratt, född 29 april 1944, är en svensk journalist.

Peter Bratt avslöjade IB-affären tillsammans med Jan Guillou i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Han gav även ut en egen bok om IB på Gidlunds förlag 1973, IB och hotet mot vår säkerhet, och har skrivit flera kritiska redogörelser av den svenska socialdemokratin. I november 1977 skrev Peter Bratt en artikel i DN om en promemoria där rikspolischefen skrivit att justitieminister Lennart Geijer var en säkerhetsrisk, se [1]. Detta inledde den s k Geijeraffären.

Bratt var i många år verksam på tidningen Dagens Nyheter, där han slutade 2003.

Geijeraffären var en politisk skandal som inbegrep mörkläggning och falska dementier. Den 18 november 1977 publicerade Dagens Nyheter en artikel av Peter Bratt om att Lennart Geijer, Sveriges justitieminister 1969-1976, köpt sexuella tjänster på en bordell under sin ämbetstid. Detta var ett säkerhetsproblem, särskilt som några av de inblandade sexarbetarna hade kontakter med öststatsambassaderna och deras KGB-agenter. Källan ska ha varit en promemoria från rikspolischefen Carl Persson till Olof Palme, statsminister i Geijers regering. Polisen hade undersökt en bordell som en del av utredningen om bordellhärvan.

Palme och Geijer dementerade allt som stod i artikeln, tillsammans med Stockholms polischef Hans Holmér, Geijers pressekreterare Ebbe Carlsson och Hans Dahlgren på regeringskansliet. Dementin utnyttjade två mindre sakfel i artikeln.

DN godtog dementin och fick betala skadestånd till Lennart Geijer, ett skadestånd som han överlät till ett stipendium om undersökande journalistik.

Staffan Heimerson, redaktör på Aftonbladet, beställde en granskning från Jan Guillou, som avslöjat IB-affären tillsammans med Bratt. Guillou försökte och lyckades få Bratt att röja sin källa. Det var Leif G.W. Persson som arbetade för rikspolischefen, som på en direkt fråga bekräftat för Bratt att det skickats ett PM där Justitieministern ansågs vara en säkerhetsrisk. Aftonbladets ansvarige utgivare Gösta Sandberg avstod från att publicera artikeln.

NU, många år senare kan du läsa i dagens alla tidningar DN DN DN DN DN  SVD SVD SVD  AB  EXPR EXPR EXPR EXPR  HD DAGEN