Fri från dödshot
Stockholms stad kan komma att säga ja till sprutbyte för narkomaner redan på torsdag. Miljöpartiet tvingar fram ett ställningstagande genom att ha med ett konkret förslag när fullmäktige ska besluta om stadens budget.
Jag har skrivit om detta tidigare under dubbelmoralens frihet och lite andra inlägg. Det är väl märkligt att Sverige inte har råd att hjälpa människor som hamnat i ett narkotikaberoende. Miljöpartiet har en ståndpunkt i frågan som jag kan tycka är ok.
Det saknas i och för sig ett riktigt kraftigt ställningstagande för behandlingar med metadon, subutex osv. Svärigheten att vetenskapligt bevisa att behandlingarn fungerar hänger dels samman med usel uppföljning från samhället och stora brister i det övriga sociala stödet....Det är ett fruktansvärt moraliserande inom narkomanvårdspolitiken...............Men är du intresserad kan du läsa vad Miljöpariet anser om:
Människor som blir drogberoende skadas, tvingas in i kriminalitet och berövas sin värdighet. Det är en lång kamp att bli fri från ett drogberoende. Individer skadas, ibland för livet.
Familjer och inte minst barn far illa. Samhället har också stora kostnader för illegal verksamhet, kostnader inom kriminalvården, sjukvården, behandlingssektorn, bortfall av skatteintäkter etc.
För att minska risken att unga börjar med droger är ett förebyggande arbete viktigt. Barn behöver kontakt med vuxna som de litar på. Ungdomsmottagningar, skola, fritidsverksamheter och särskilda projekt är viktiga
Vi vill ha aktiva och intensiva åtgärder mot tillgängligheten. Polis och tull måste ha tillräckligt med resurser. Vi vill ha aktiva åtgärder direkt mot missbrukarna - uppsökare som inte ger upp. Socialtjänsten behöver ha tillräckligt med resurser för att bedriva motivationsarbete.
Det måste vara enkelt att få tillgång till behandling snabbt och under tillräckligt lång tid. Insatser även för anhöriga är viktiga. Eftervård, med bostad, arbete/annan sysselsättning och personligt stöd måste erbjudas varje person efter behandlingen. Stödet måste vara uthålligt.
Frivilligorganisationer gör ett viktigt arbete. Det gäller både behandlingsinsatser och personligt stöd.
Vi är principiellt emot tanken om "harm reduction", dvs att om man inte kommer åt kärnan till missbruket kan man i vart fall minska skadeverkningarna. Vi ser en risk att samhället slutar att arbeta offensivt med en sådan politik. Samtidigt är ett faktum att hindren för att få kvalificerad hjälp i dag är för höga på många håll, vilket gör att insatser måste göras parallellt. Vi anser därför att t ex program med sprututbyte, metadon, subutex mm ska kunna finnas. Parallellt med sprututbyte ska motivationsarbete och möjlighet till behandling finnas. Metadon, subutex mm måste kombineras med personligt utformade behandlingsinsatser och stöd.
Jag har skrivit om detta tidigare under dubbelmoralens frihet och lite andra inlägg. Det är väl märkligt att Sverige inte har råd att hjälpa människor som hamnat i ett narkotikaberoende. Miljöpartiet har en ståndpunkt i frågan som jag kan tycka är ok.
Det saknas i och för sig ett riktigt kraftigt ställningstagande för behandlingar med metadon, subutex osv. Svärigheten att vetenskapligt bevisa att behandlingarn fungerar hänger dels samman med usel uppföljning från samhället och stora brister i det övriga sociala stödet....Det är ett fruktansvärt moraliserande inom narkomanvårdspolitiken...............Men är du intresserad kan du läsa vad Miljöpariet anser om:
Människor som blir drogberoende skadas, tvingas in i kriminalitet och berövas sin värdighet. Det är en lång kamp att bli fri från ett drogberoende. Individer skadas, ibland för livet.
Familjer och inte minst barn far illa. Samhället har också stora kostnader för illegal verksamhet, kostnader inom kriminalvården, sjukvården, behandlingssektorn, bortfall av skatteintäkter etc.
För att minska risken att unga börjar med droger är ett förebyggande arbete viktigt. Barn behöver kontakt med vuxna som de litar på. Ungdomsmottagningar, skola, fritidsverksamheter och särskilda projekt är viktiga
Vi vill ha aktiva och intensiva åtgärder mot tillgängligheten. Polis och tull måste ha tillräckligt med resurser. Vi vill ha aktiva åtgärder direkt mot missbrukarna - uppsökare som inte ger upp. Socialtjänsten behöver ha tillräckligt med resurser för att bedriva motivationsarbete.
Det måste vara enkelt att få tillgång till behandling snabbt och under tillräckligt lång tid. Insatser även för anhöriga är viktiga. Eftervård, med bostad, arbete/annan sysselsättning och personligt stöd måste erbjudas varje person efter behandlingen. Stödet måste vara uthålligt.
Frivilligorganisationer gör ett viktigt arbete. Det gäller både behandlingsinsatser och personligt stöd.
Vi är principiellt emot tanken om "harm reduction", dvs att om man inte kommer åt kärnan till missbruket kan man i vart fall minska skadeverkningarna. Vi ser en risk att samhället slutar att arbeta offensivt med en sådan politik. Samtidigt är ett faktum att hindren för att få kvalificerad hjälp i dag är för höga på många håll, vilket gör att insatser måste göras parallellt. Vi anser därför att t ex program med sprututbyte, metadon, subutex mm ska kunna finnas. Parallellt med sprututbyte ska motivationsarbete och möjlighet till behandling finnas. Metadon, subutex mm måste kombineras med personligt utformade behandlingsinsatser och stöd.
Kommentarer
Trackback
